Styrka vad är det

Styrka vad är det…

Man kan i bland sätta sig ned och filosofera över vad som är den mest ultimata styrkan i denna vår alltid så snurriga värld. Nog känner man till de som kan lyfta vikter som är nästan svårt att förstå.

Minns ändå mest en bild från en tidning en gång, att när det verkligen krävs är styrkan i själen så enorm att ingen mänsklig kropp klarar av sådan påfrestning. Det att det finns sådana dolda inre krafter som det nu här ska talas om är lite förunderligt, men ändå väl lovande på något sätt.

För många år sedan öppnade man en tidning och läste om en kvinna som var mor till en grabb som var bilmekaniker och hemma på gården oftast brukade synas ligga i grus och olja under bilar och meka med dessa, vilket var hans största intresse och, som han var mycket bra på. Kommer inte längre exakt ihåg hur det var, men han kunde det mesta mekaniskt och bytte delar som var paj och svetsade och hade sig och när bilen var okej sålde han kärran och fortsatte sitt jobb med andra bilar liksom.

Hans morsa brukade ibland titta ut genom fönstret och undra om han behövde något, vatten, käk eller något sånt, och ibland borstade han av sig gruset och gick in för att få sig någon macka eller så. Sedan var han åter igen snart ute i gruset och gjorde det han gillade bäst, att meka med gamla bilar. Sedan en dag som alltid kom hösten, med regn och rusk. Det är alltid viktigt att tänka på säkerheten när man mekar med bilar och ligger under dem, pallbockar är ett måste, som denna kille i ovädret kanske hade glömt bort.

Mörkret hade sänkt sig över nejden och timmen började att bli sen och det var snart dags att lägga undan verktygen och tänka på refrängen kände grabben tydligt, när han gav sista järnet på att få loss en envis mutter som höll en stötdämpare fast som synden. När han rörde sig lite mer än han nog hade borde gjort rubbades domkraften och bilen föll ned över honom med ett brak. Samtidigt öppnade hans morsa fönstret som alltid för att kolla om något behövdes…

Hon hade stått vi diskbänken och skalat potatis för att göra en gratäng till morgondagens middag och såg sin son ligga hjälplös under en gammal amerikanare. Plötsligt insåg hon att ingen kunde hjälpa grabben, han skulle krossas om inte ett underverk skedde, så hon gjorde allt vad en moderskänsla säger och begär av en stund i panik och nöd. Hon rusade ut och frågade hur är det, och fick inget svar och hennes rädsla för att mista sin son växte till en inre kraft som hon inte kände på annat sätt än en självklarhet att det bara var att lyfta bort bilskrället som låg över grabben.

Det kostade henne ryggen och priset betalades med att få sitta i rullstol, men grabben klarade sig. Huruvida han fortsatte meka med bilar förtäljer icke historien. Men det här om vad som är styrka eller den största som sådan är nog sådant, som kanske bäst besvaras när det verkligen gäller…

Folkgemenskap!