Sammanflyttning ger ökad folkgemenskap

Läs hela artikeln på Nordfront: Sammanflyttning ger ökad folkgemenskap

Framtiden kräver att rasmedvetna nationalister redan nu börjar flytta ihop • Detta krävs för att stärka motståndskraften mot det mångetniska Sverige.

Tycker att ni allihop ska flytta till Österlen.

Här är varmt, gott om äppelträd, mycket lantbruk, havet finns nära till hands, man kan ta en motorbåt o köra till Bornholm (Danmark) utan problem och här finns fornlämningar i nästan varje by.

Ja du Marcus, när jag läser din fint skrivna och tankeväckande artikel kommer minnena tillbaka från min ungdom. Förändringarna i vår värld gör vad du eftersträvar till en nödvändighet för överlevnad i framtiden.

På min mammas sida finns en släktgård i “djupaste” Småland, mitt i obygden skulle väl urban ungdom av idag säga. Men när jag tänker på mina barnaår där uppe i skogen, ja även senare i livet med mina egna barn, så uppstår en varm känsla i min kropp. Runt om i bygden fanns det små torp, gårdar och hus som ofta tillhörde någon större gård. Alla kände alla och alla pratade med varandra. Det var väl inte intim gemenskap med alla, men man visade respekt och hövlighet mot folket i bygden. Folk jobbade på sina gårdar, torp eller på bygdens bruk. Social service som vi tänker oss idag det fanns inte. Behövdes barnpassning av en eller annan orsak var det alltid någon mamma som ställde upp. Det finns en sjö väldigt nära vår gård men vi ungar fick inte gå dit själva om vi inte kunde simma från en strand och ut till en ö och sedan tillbaka igen, ca 700m. Läsaren kan nog tänka att simkunskaperna bland oss ungar inlärdes väldigt fort i unga år. Det var många underbara somrar jag tillbringade i Småland. Jag blev lite retad för min skånska men det var inget som ledde till mobbning.

Tillbaka till huvudspåret. Upplevelserna från barnaårens somrar gav intryck hos mig som aldrig försvinner. Samhörigheten hos bygdens folk, hjälpsamheten mot varandra som visades på den tiden är idag ett minne blott. Nu är det ju klart att på landsbygden hade folk flest inte “tummen mitt i handen” för då hade man inte klarat sig. De flesta hade jobb i skogen vid sidan om sin lilla gård eller torp. De flesta fruarna var hemma och skötte barnen, hönsen, korna eller vad det nu kunde vara. Några kvinnor jobbade på bruket och fick självklart barnpassning av någon av de andra som var hemma.

Det fanns givetvis folk som inte jobbade med skog och jord utan också dugliga hantverkare, snickare murare, en smed så klart och jag tror att det fanns en elektriker, eller i alla fall en som kunde det där med ström. Tänka sig vi hade 127 volt i husen på den tiden och inte 220 som nu. Det fina med denna gemenskap där det fanns folk med kunskaper, om det som var viktigt på ett jordnära plan, det var att många av hantverkarna hade jobb i närområdet. Det skulle byggas en ny lada, förbättra ladugården eller ett bostadshus. Plogen hos en bonde skulle förstärkas osv osv. Att åka till handelsboden 7Km bort gjorde familjen en eller 2ggr i veckan och då gällde det varken frukt eller grönsaker för det hade man ju hemma. Det var allt från basvaror som mjöl socker och salt eller kanske någon konserv, bensin, olja, kanske ett nytt blad till lien eller varför inte en ny grimma till kon eller hästen som man ville köpa.

Att prata politik gjorde man inte gärna, det var ju var och ens privata område. Trots allt, tack vare den folkgemenskap som fanns levde folk i bygden (och på många andra bygder likt vår) ett tryggt och harmoniskt liv, man lämnade inte någon i sticket. På den tiden fanns det luffare/tattare och så kallade skärslipare (en som slipade knivar åt hushållen) och om någon av de nämnda närmade sig bygden spreds budskapet som en löpeld från hem till hem. Livet jag beskrivit var definitivt ingen medveten nationalsocialistisk gemenskap, det var ju för nära kriget och all propaganda som följde. Men slutorden blir att ett starkt samhälle med folkgemenskap i nationalsocialistisk anda inte alls är en omöjlighet i framtiden, jag har ju själv upplevt en sådan på ett ytterst litet lokalt plan. Köp gärna en av våra käraste kamraters bok, “När flaggstängerna blommade” av Vera Oredsson. Där får man en beskrivning på det större nationella planet av vad folkgemenskap betyder.

Tillägg: Eftersom jag sällan bott i tättbebyggt samhälle eller stad så blir min text kanske lite ensidig. Hoppas någon kan beskriva folkgemenskap i byar eller städer.

1 gillning

Helt rätt Marcus. Och Christian skriver jättefint om folkgemenskap.

På den lilla gården där min pappa blev född och växte upp (Svedja Bobygden Delsbo) var det fyra gårdar som låg tätt ihop.

Min farfar (Jon-Olov Jonsson) och de andra tre karlarna som var bönder i de andra gårdarna var alla födda samma år. 1899.

Tio år efter Adolf Hitler den Store!

Dom här 4 karlarna och deras kvinnor och familjer hjälpte varandra och stöttade varandra i det hårda liv som de hade på 1930-talet. Man hjälpte varandra i jordbruket, lånade ut hästar med varandra etc.

Men sedan efter kriget 1945 kom moderniteten på allvar.

Dom har berättat för mig att det kom folk från statsmakten i Stockholm och berättade för dessa min farfar och de andra svenska hjältarna att deras gårdar var för små, de måste slå ihop dem och börja med något annat. Helst flytta till stan.

Och på den vägen är det.

Min pappa född 1932 flyttade till stan, Sundsvall där jag växte upp i ett miljonprogramsområde. Jag hade det bra med bara svenska kompisar och vi var ute i skogen och var ute och lekte jämt.

Men det var ändå inte samma sak.

Nuförtiden är jag aldrig i Bobygden Delsbo där min pappa växte upp. Och jag vet genom släktforskning att min släkt på pappas sida bott och verkat i Delsbo/Bjuråker i hundratals år.

Jag var där för flera år sedan nu och tittade mig omkring. Jag träffade på en bonde som bjöd in mig på kaffe när jag berättade att jag stammade från “Valsarns” i Svedja.

Sedan berättade denne man född 1950 en historia om min farfar som han var med om när han var 8 år. Han sade : “Det glömmer jag aldrig. Din farfar kom med sin nordsvenska häst som han varit och huggit skog med och skulle hem och gick på våran mark förbi. Helt plötsligt ramlade hästen ihop, skakade och dog framför mina ögon när jag och några vänner var ute och lekte.”

Bara en sådan historia.

2 gillningar

När man läser en artikel som ovan om folkgemenskap och hur nordbor som är svenskar på riktigt utan att i går ha kommit från främmande länder utanför Europa så värmer det. Den siste svensken har inte lämnat förfäders jord, det finns fler som minns och älskar sina förfäders land. Detta är det som är grunden till vår gemensamma framtid. Samtidigt är det lite vemodigt att läsa sådant som känns igen. Har hört far och morföräldrar berätta liknade historier om hur vårt land för inte alls så länge sedan var. Det känns som att titta i backspegeln och se en tid som aldrig kommer tillbaka.

Men sen inser man snart att det är inte tillbaka i tiden som är det viktiga, det är folkets sammanhållning, vilket sakta verkar ha ökat något efter coronahysterin. För så länge som man är stolt över sitt ursprung och håller sig till sitt eget folk och förstår dess värde så finns det hopp. Här kommer nationalsocialismen som världsåskådning in igen och ger löfte om att det finns en väg framåt. Strategiskt inför ett val kan det kanske vara bra att så många som möjligt är folkbokförda i en kommun för att på så sätt ta sig in i ett kommunfullmäktige, annars är nog många ofta rätt så platsbundna. Husägare och så kan inte bara packa ihop allt och flytta lite hur som helst.

Folkgemenskapen tjänar nog inte ens på att alla nationalsocialister försöker flytta till samma geografiska plats. Det är nog faktiskt bäst att det som idag finns nationella över hela landet som aktivt bearbetar sitt vita sovande folk. Det finns nationalister som ännu inte fullt ut har insett att rasens betydelse är grunden i om det ens ska kunna finnas ett svenskt nordiskt folk om några generationer. Sådana nationalister finns representerade politiskt hos SD:s parti. Det finns även grupperingar som sysslar med att bygga hus för att ”återta” landet bit för bit som de väl brukar säga. Det låter faktiskt rätt märkligt med tanke på att varje etnisk svensk med rötter bakåt i Nordeuropa nog inte behöver, eller aldrig ska se sig som en gäst i sitt eget land.

Det handlar bara om att resa sig upp och höja blicken något så syns snart verkligheten att det helt är politiken som ska förändras. Nordbor har en naturlig kärlek till sin del av världen som rasfrämlingar sällan kan få. Det är bara att gå ut i en valfri stad här i landet och ta en titt på dem man möter och höra deras språk när de talar. Om det är ett nordiskt språk som kanske svenska som talas, då är det i grunden oftast en av oss. Skulle det vara så att den som talar har ett helt annat främmande språk är denne visserligen kanske medborgare, men dennes hjärta finns med säkerhet inte här.

Nordbo eller äkta svensk blir ingen för att den har ett pass där det står så på. Känslan för sitt land och sitt eget folk är något som finns i nedärvt i blodet. Sionismen försöker ständigt radera denna naturliga känsla, men det kommer inte att lyckas för naturens lagar är starkare än de sluga förstår. Information om nationalsocialismen och den enda sanna oppositionen mot massinvandring och eskalerande samhällsförfall finns hos - Nordiska motståndsrörelsen: Ideologi & Politik (xn–motstndsrrelsen-llb70a.se)
Folkgemenskap!

1 gillning

Alla har vi väl visioner, var och en vill locka medlemmar till område. Men tänk logisk - många undrade varför jag flyttade från en kulturstad Vadstena till en nedlagd industristad. 1: kamrater fanns där, 2 : billiga bostadsrätter . Ekonomin blev lite bättre. Grängesberg - en nedlagd glömd ort - visionen är att göra DENNA tilll en nationalsocialistisk gemenskapsort , Man får bygga upp från grunden till en aktat prick på kartan igen. Hus i lägre prisklasser finns , arbetsmöjligheter börjar att skapas i närheten osv. Slitenheten, tråkigheten kan VI väl ändra på? Att göra något ur ett förfall med gemensamma krafter är väl nationalsocialismens framtidsvision ? Landskapet bjuder också en hel del skönhet som inspirerar. Så kom till dalahästens land. Gustav Vasas upprors kamp började ju här.

3 gillningar

Jag tror på att fler måste samlas för att få jordbruk att fungera. Det måste finnas något sätt att bestämma på utan att det blir en sekt.

Vi alla äktsvenskar måste motarbeta all integration med utomeuropeer.