Harmoni och broderskap talar denna skrift om, och harmoni är det som gör att det svåra och ofta nästan helt kaosartade man känner som en enkel människa, nästan helt ofattbart i en sekund av klarhet kan bli till mer än bara en känsla och en ouppnåelig dröm. Naturen är en av oss alla känd harmoni som om den ostörd får vara, alltid tycks finna vägen fram till det som synes vara bäst.
Det går att bygga nästan vad som helst om viljan därtill finnes och även det allra märkligaste och svåra går med tiden att bemästra om viljan till detta verkligen finnes. Med blott en tanke kan man i det egna sinnet förflytta berg som sedan kan gestalta sig i helt otroliga detaljerade och förfinade skapelser i realiteten på gott och ont. För allt man som människa skapar har som oftast två sidor.
Precis som att det finns ljus, så finns det även mörker, och när man väger vågskålar ska man inte använda olika mått ty då blir det rätt så lätt helt fel kalkyler. Det som är broderskap inom ett folk är kanske inte exakt det samma som hos ett annat, och däremellan så kommer det alltid in mänskliga tankar som trots kanske goda intentioner kan få även den till synes mest goda tanke att få fula hål och en hel del taggiga kanter. Men utopiskt som det idag synes så kommer det förmodligen med tid och sanningsenlig vilja från alla parter att bli en helt ny tid framledes.
Här talar vi inte om det enklaste som är politik lokalt eller globalt, utan mer om hur man skapar en enhetlig sann harmoni bortom det egna jaget skulle man nog kunna påstå till viss mån. Filosofier och religioner av olika slag har brottats med denna tankefråga, förmodligen så länge så som människan har haft ett medvetande om sin egen förgänglighet. Men att en förändring mot ett mer enhetligt samhälle i någon form kommer det är nog en känsla som många har. Men som det nu tycks vara att en liten grupp tror sig kunna skapa enhet genom söndring fungerar inte.
När något sker genom tvång så uppkommer alltid motvilja och motreaktion som i sig med tiden skapar kanske än större konflikter än någon i denna värld ännu har sett. Naturen har som det sagts alltid sina egna fastlagda lagar och den som tror sig vara starkast behöver inte alltid vara så liksom. Världen kommer att förändras det är då ett som är säkert, men varje människa måste få vara med och känna stolthet för sina förfäder och den egna nationen som har och är förutsättning för nutiden.
Förstår att många inte vill känna sig beroende på något sätt och tala om existens av en skapare eller Gud av något slag, men säger som så ofta att det finns en enkel barnatro vilket ger en inre styrka.
Har ibland hört ordstäv sägas så som att någon är som luft för denne, och det är då rätt dubbeltydigt, då luft inte är något som en människa kan klara sig utan i någon längre tidsrymd. Det är viktigt hur man tänker och att man ska låta bli att fylla sin inre känsla och tanke med själsligt nedsmutsande hat.
Skulle här kunnat citera något ord ur den bok som av ateister och många andra kallas för sagobok i bästa fall - tänker så klart på Bibeln. Denna skrift som en gång hade ett värde större än vad många av idag kan tänka, trots att mycket i texterna ofta ter sig som rätt så obskyra så finns det guldkorn.
Tänk att det ska till Hylozoism för att få en att till sist gå till bokhyllan och plocka fram en gammal dammig bibel för att försöka hitta något ord som egentligen redan finns inom ens själ utan att man ens behöver att leta. Detta om man nu trots alla synder råkar att ha begåvats med en enkel barnatro. Kollade nyss in Lukasevangeliet och hittade ett självklart ordstäv: ”Ett bra träd bär aldrig usel frukt, inte heller bär ett uselt träd bra frukt.” Man ska kanske inte förkasta bibeln i första taget.
Ha en bra dag!
