Gud vad jobbigt allt har blivit

Gud vad jobbigt allt har blivit liksom…

Nog vet man att saker kan vara knepiga. Men måste man ta ett eget ansvar för sig själv och kanske även för sin och andras framtid, det är väl bara för mycket. Nästan som någon slags ny ideologi…

Vaknade i morse av att solen sken uppkäftigt i ansiktet när känslan inom en skrek, bara lite till, kan man inte få vara i fred en stund till, och bara få fortsätta att sova lite till alltså. Sedan startade den sketna radion några minuter för tidigt som vanligt, och spelade samma dynga man hört till leda.

Satte på tofflorna och gick in och slog på tomhetens och ensamhetens TV och det var precis samma hjärndöda intetsägande gegga som alltid. Nog är det väl kul att att reklamen om ingenting alls, alltid är på plats för att fylla ens tankar innan man ens har hunnit få fatt på känslan i sig själv…

Just som det kändes för lite djupare och kanske lite mer andligt, som morsan snackade om när man väl mest ville spotta på allt tjat om Gud och Jesus, som ofta numera tycks ha tagit, en permanent semester någonstans långt bortom en själv och detta plågade klot.

Bläddrade slumpmässigt i Bibel 2000 för att väl vara lite kulturell och fick sedan upp sidan 1488, Johannesevangeliet 16:16 som sade: En kort tid och ni ser mig inte längre… Tanken vaknade direkt, sinnet var nu med ens öppet så som fönstret, där en förskrämd fågel flög sin väg i morgonljus…

Det var Söndag och en inre känsla pockade på efter lite andlig kost. Slog på datorn, samma gamla tjafs om egentligen inget alls och att världen håller på att gå under som man har hört i tusentals olika hysteriska versioner genom åren.

Tänkte på Gud och vill i sanning fast man väl är en liten busunge i sinnet trots alla biologiska år på skalan säga att Du är den störste och detta är inte något skämt, det vet du för vi är inte obekanta med varandra i den själsliga direktlinjen som alla har med dig, fast de flesta kanske inte ännu fattat det. Jesus, ber dig om ursäkt för knasiga uttalanden och försöker att tänka på dig oftare än man väl har gjort tidigare, förstår att du är lite putt, men farsan din känns närmast, men vi får väl jobba på det hela…

Musik behövs, musik som inte finns på någon radiostation, utan sånt som är lite speciellt liksom. Kollade runt på nätet bland independent-sidor som hade kristna grejer som inte stank av hyckleri. Gospelkörer och sånt är säkert bra för de som gillar den grejen. Men har Gud och Jesus inte lite mer Rock & Roll var tanken. Hittade en artist i genren som heter JD Kenney. Kristna låtar som faktiskt rockar om man inte är helt allergisk mot andliga grejer alltså. Här länkas till tre favoriter:

i’ve got the holy spirit by JD Kenney | SoundClick
with his hand in my hand by JD Kenney | SoundClick
the bible is our anchor by JD Kenney | SoundClick

Det finns de som vill försöka att döda all andlig känsla inom oss vita nordbor.
Måste ändå här för ordningens skull säga med eftertryck, att detta inlägg är en helt privat tanke. Den som vill veta var NMR står i frågan om det religiösa rekommenderas att lyssna på Ledarperspektiv: Poddar om ideologi (xn–motstndsrrelsen-llb70a.se)

Som en nordisk nationalsocialist är man fri att ha sin alldeles egna tro eller avsaknad av sådan i termer av andliga eller religiösa tankar, så länge den eller dessa inte krockar med, eller hotar den Nordiska motståndsrörelsens världsåskådning i sig liksom.

Folkgemenskap!

1 gillning