Farsan talade om Gud

Farsan talade om Gud.

Minns när man var liten en gång för rätt längesen. Kommer ihåg hur man var nästan ett litet offer för omständigheterna, som väl handlade om föräldrars sökande efter sina, om man så säger, kanske själars jordiska och kanske högre andliga hemvist eller något sånt. Som barn fattade man ju inget av alla konstiga ord som de vuxna och föräldrarna talade om tillsammans med främlingar som verkade vara helt inne på samma slags märkliga linje av ord som inte sade en själv som liten ett enda dugg.

De här orden som nu skrives ska inte tolkas som kritik mot tro på sådant som man inte kan se eller ens mäta eller väga. När det gäller att göra sig lustig över människors tro, så finns det hur många lustiga skämt som helst, vilket vi alla väl lär känna till. Den nordiska moderna nationalsocialismen som världsåskådning är nog lite högre stående än bara en vanlig ideologisk höger-vänster politik. Påpekar ändå här i förbifarten, att alla har rätt till sin egen andliga tro och inget annat liksom.

Som rasmedveten, och nordisk har man nog bekantat sig med världens olika raser mer än de flesta. Man skulle då kanske kunna utsättas för påståendet, att nationella då är rasister, det vill säga, sådana människor som hyser aggression mot andra eller mörka raser, därför att de råkar ha en annan färg på skinnet eller så. Samtidigt skulle andra kunna säga att religiöst avståndstagande är en slags rasism… Många tankegångar finns hos oss människor, och sällan tycks de förena oss alla till inre frid och ro.

Tankegångar i den här riktningen känner väl de flesta idag till. Det är väl även därför som anti-vita kämpar så hårt, för att rent rasistiskt bekämpa de vita som inte vill se sig själva dras i smutsen för något som rasfrämlingar, väl vill pådyvla dem, för att sen kanske krossa det vita nordiska folket. Kristendom hos nordbor var inget självklart, det piskades hårt in i den vita nordiska folksjälen. Hedningar kallade ökenfolk helt fräckt oss vita nordbor för en gång i tiden.

Några enkla ord om vad far sade om den Gud som han trodde på, handlar alltså denna skrift om. Det här är bara ord om religion och sådant som inte kan infogas i organiserat tänkande, om vad, eller vem, som är den yttersta universella andliga makt runt omkring oss i denna stund kallat livet. Förstår en del av egen erfarenhet, att gudstro väl egentligen idag nog verkar mest helt befängt. Samhället idag är så konstruerat att närhet och känsla till det andliga väl nästan har försvunnit.

Men ska ändå öppna det inre för en av de händelser som fick ens egen livsande att känna närhet till det stora, större, som man har svårt att ta in i det lilla och enkla liksom. Minns en gång som liten att man föll och ramlade nedför en lång trapp vid hörnet av en ladugård. Det kändes som att det hela var något ur en dröm, som om änglar bar en försiktigt ned steg för steg. Klagade sen mest över en sticka i fingret, morsan var dock glad i alla fall, två-tre år var man väl då, men tänk så fort åren går.

Har aldrig nog varit en helt enkel typ, utan kanske tvärt emot farsan, på djupet velat veta och förstå tillvaron liksom. Morsan hon var analytisk och ville i detalj veta sånt som inte ens väl den minsta lilla fluga väl skulle bry sig om. Som människa är man en blandning mellan mor och far, men sedan finns det ju ett gäng arvsanlag bakåt i släktled.

Tillbaka till farsan nu, han var en strävsam man, som gjorde allt som krävdes av honom för att hålla allt i gång skulle man kanske kunna säga. Har bara gott att säga om honom, han svek aldrig sin plikt som fader skulle man kunna säga kortfattat. Men har förstått att han var mycket djupare än man som ung väl kunde tro. Gud och Jesus var nog den största skatt han på något underligt sätt tycktes äga, liksom morsan som likaledes var troende på ett liknande sätt.

Kan själv inte förneka att Gud känns närvarande i varje stund. Jesus vill dock ha lite mer liksom. Söka upp en församling, döpa sig och sånt. Bibeln förklarar väl hela grejen skulle man kunna säga. Hör nu nästan som i fjärran en blandad kör som tillsammans skanderar utklingande taktfasta ord som. Sicken dåre, sicken dåre, sicken dåre, sicken dåre. Skulle väl länka till musik kanske. Här en låt som Svenska kyrkan ej väl gillar, kallad Fädernas kyrka: Ultima Thule - Fädernas Kyrka - YouTube

Brukar ibland citera författare, och idag blev det av en ren slump Adolf Hitler:

”Den eviga naturen straffar obönhörligen överträdelser av dess lagar. Så tror jag numera, att jag handlar i den allsmäktige skaparens anda: när jag försvarar mig mot judarna, kämpar jag för Herrens sak ”

(Mein Kampf)

Har fått höra att man svamlar ibland, och kanske är det väl så…