Läs hela artikeln på Nordfront: En fridstörare
Artikel från Sverige Fritt • Om hur samvaron i en kommun undermineras av en nyanländ “fredsaktivist”.
Synnerligen bra och läsvärd historia!
1 gillning
Förr i tiden kunde det skrivas på ett enkelt och rättframt sätt utan krumbukter. Precis som det nog även idag skulle kunna göras om inte så många riktiga svenskar vore så ”politiskt korrekt” hjärntvättade…
1 gillning
En härlig tänkvärd humoristisk historia. Så kan man skriva. Kommer att tänka på min makes brevvän Otto Ernst Remer - som efter en modern konstutställning visade foton i sin tidning bredvid andra foton med konstverk av en mycket känd person. Där som här är det ju förbjuden att hylla denna konstnär men skrev efter sin avsky mot den moderna konsten: Vem är denna konstnär? Skulle så gärna besöka hans ateljé och köpa några av hans verk. Lever han, var bor han i så fall?
1 gillning
Och när de uppstudsiga satte sig emot så började herr (((Adamsson))) lobba för häst mot soffgrupp-lagar. Därefter att man borde ta emot fler arbetskraftinvandrare från Apfikra, då han ansåg den lilla staden vara alldeles för vit. Problemet med oss vita är att vi är alldeles för civiliserade och nöjer oss med att vräka den objudne gästen, Sedan efter hundra år eller mer, återvänder fridstöraren igen, oftast med ett större hat än tidigare, bara för att man blev utslängda och så börjar fridstörandet om igen. Men en dag någonstans kommer folket att ledsna och de får den shoa de har fruktat efter för så länge. Helt uppenbart kan detta folkslag inte ändra på sitt beteende, lika lite som kackerlackan kan det. Tyvärr.
1 gillning