Det är inte så att NMR lever i en överdriven eller obsolet machokultur?

Där man inte ska visa sig svag, man ska skambelägga tjockisar å bögar osv.

Det här med tankar om huruvida Nordiska motståndsrörelsen skulle vara en överdriven obsolet machokultur är en rätt så intressant fråga som nog bara kan besvaras på ren individnivå.

Visst kan det finnas en jargong som för oinvigda först kan verka lite grabbig. Men varje sann modern nationalsocialist inom rörelsen är en unik människa precis som alla andra människor på denna jord.

Det är lite trist att så få trots att rörelsen är så öppen med sin politik och folkliga ambitioner tror att det hela handlar om att man som nationell inte får ha en individuell personlighet. Här måste det visserligen poängteras att all personlighet kanske inte är något högre att sträva efter.

Det visar bara att det är rätt så få som har läst och tagit till sig orden i partiskriften Vår väg som det länkas till här: Vår-väg2017-03.pdf (xn–motstndsrrelsen-llb70a.se) Nationalsocialismen som sådan strävar alltid efter att framhålla det som är mest hållbart i längden för ett starkt och friskt samhälle.

Den som anser att det är en machokultur att hylla naturens eviga lagar och att därmed försöka värna sin och sitt folks hälsa och framtid är kanske mer överdrivet obsolet liberal än vad som är hälsosamt…

Folkgemenskap!

1 gillning

Risken är väl att man skrämmer bort vissa hyvens människor, om man öppet säger att man vill skambelägga tjockisar.

Och sen är jag inte feminist när jag nämner ordet machokultur, men jag menar att såna kulturer kan lätt gå till överdrift

Tror inte att det är någon som i en egentlig mening sagt något om att skambelägga de som råkar vara lite överviktiga. Känner mest att det är en jargong som framträder i en del träningspoddar ibland för att försöka få folk att ta sig i kragen och försöka fokusera på ett lite mer hälsosamt liv. Men visst kan jargongen ibland ytligt sett spåra ur en del, men vem har väl inte spårat ur ibland liksom…

Jag kan nämna att M Hansson gjorde artikeln ”40 kg mindre”, på tal om att skamma tjockisar

Man kan inte döma hela den moderna nordiska motståndsrörelsen på en artikel. Har faktiskt av Hansson en gång i ett inlägg för länge sedan fått höra ord som att man är en gnisslande fyr, och visst har han rätt i det - man kan ibland känna att man måste gnissla ur sig ett och annat, det behöver vi alla. Men det är även därför det är så underbart att vara en liten del av något större som med tiden kommer att växa sig till något oerhört starkt och gör att man trots antinationell motvind i samhället känner hopp.

Ok, men Hansson hade lika gärna kunnat gå med i en annan nationell rörelse som skammar tjockisar. Jag behöver inte nämna den rörelsens namn.

Det är väl inte alltid som alla artiklar om träning och viktnedgång blir de mest nyanserade kanske. Har kommenterat Marcus Hanssons artikel 40 kg mindre (nordfront.se) tidigare mer ingående.

Kände när artikeln ursprungligen presenterades att den var lite väl generaliserande, då det ju inte alltid handlar om en dålig karaktär om en människa är lite överviktig.

Förstår ändå efter hans rejäla viktnedgång någonstans hans tanke om att försöka inspirera kanske främst människor i hans närhet till ett mer nyttigt leverne i fråga om kost och träning.

Men som sagt, artikeln ifråga kunde väl kanske ha varit lite mer nyanserad än att använda trista ord som att ”skambelägga” överviktiga vilket inte känns vara rätt väg att gå liksom.

Förresten Jovisst, ser inte direkt vart du vill komma med dina ord: ”Ok, men Hansson hade lika gärna kunnat gå med i en annan nationell rörelse som skammar tjockisar.” Hur tänkte du där kan man undra…

Jag menar, att vara nationell och direkt eller indirekt skambelägga tjockisar är som att sparka in en öppen dörr. Det känns inte unikt

Men det känns mer som ett billigt sätt att framföra ett överdrivet übermenschen-ideal. Har man själv gått ner mycket i vikt så borde man vara lite mer ödmjuk inför andra, om jag ska va uppriktig.

Man vill ju inte att det i slutändan ska leda till ätstörningar

Det är väl inget übermenschen-ideal att vilja se ett mer naturligt leverne där det vita nordiska folket inte är överviktiga på gränsen till en skadlig sjuklig överdrift. Sverige är väl rätt känt för ordet, LAGOM och att det är bäst, och när det gäller kost och motion är det nog inte ett område som bör lämnas bortom tanken om lagom liksom…

Jo. Men Hansson är väl ganska känd för att han är ganska “på” i sina artiklar. Att våld är naturligt osv.

Här är en annan artikel som Hansson har skrivit om bl a överviktiga. Jag undrar om det finns något “tjockistrauma” i det personliga livet, som ligger bakom dessa artiklar.

Den artikel som du länkar till där Marcus Hansson skriver om extremt överviktiga kan väl rent ordmässigt låta lite hård kanske. Har ett svagt minne av att man väl kommenterade den ur någon aspekt på att man kanske inte ska vara så snabb att döma då det gäller problem med att kunna sätta gränser som hotar hälsan, vilket som sådant kan vara psykologiskt betingat. Men visst - ordvalet ”tjockisar ” låter kanske inte direkt inkännande, men alla har vi väl vår egen vokabulär.

Men håller nog med Marcus i andemeningen av det nedan citerade citerade stycket:

”Precis som att det är omoraliskt att låta någon skära i sig själv så är det omoraliskt enligt mig att låta dessa människor vara ute i det fria där de får självskada sig själv. De borde placeras på institutioner där deras matintag kontrolleras och de kommer endast släppas ut när de uppnått en tillfredsställande vikt och kan hantera den på egen hand.”

Något jag tycker vore bra, är om man t ex säger till folk att det kanske räcker med att dricka vatten, när man känner sig hungrig.

De flesta vet mycket väl om ifall de stoppar i sig för mycket onyttigheter. Småätande mellan måltider utan att man tänker på det och söta drycker, kakor, godis och sånt är lurigt och något man ska låta bli. Vill man hålla sig lagom i vikt är det mer motion och mindre portion som gäller.

Den som har blivit lite för tung har även ofta svårt att komma igång ens med små dagliga promenader i början. Men bara några hundra meter runt huset eller så kan kan räcka för att komma igång med nyttig motion om man har slöat till liksom. Men att försöka ändra för mycket på en gång funkar rätt sällan, då tröttnar man bara.

Men att dricka ett extra glas vatten innan måltider brukar aldrig skada. För övrigt kan man äta precis samma saker som man gillar, men man ska aldrig bli helt proppmätt, utan känna att det egentligen behövs lite till, men det ska man ta som en utmaning att motstå.

Idealvikten brukade de väl förr säga var ungefär som så att den som exempelvis var 170 cm lång kunde väga 70 kilo, men sedan beror ju ätandet rätt så mycket på om man har ett stillasittande arbete vilket inte kräver mycket energi gentemot den som har ett mer tungt och krävande jobb.

Tänk att allt det här vet alla, men ändå så slinker det ner någon godsak som man nog skulle hoppat över, men man måste även anpassa ätandet lite efter humör, ibland kan man behöva slå sig lös lite, men fest eller tröstätande ska man inte syssla med flera gånger i veckan är då känslan.