Brukar en gång om året besöka kyrkogården där kvarlevor efter farfar och farmor sant mor och far finns och tänka på livets förgängelse och få lite närmare kontakt med det andliga ursprunget så att säga, vilket man väl ofta inte tar sig tid att reflektera över på den nivå som man väl borde göra.
Har genom känsla av vikten att älska sitt eget vita nordiska folk, vilket den moderna nordiska nationalsocialismen av idag utan tvekan har fått en att ur ett lite annat djupare perspektiv reflektera över på ett sätt som ingen annan världslig ideologi idag nog kan erbjuda. Men man ska kanske inte vara dömande mot andra utan försöka att vara förlåtande och göra sitt bästa för det goda som nog kan lyfta alla levande människor och så klart även vårt vita nordiska folk till en lite högre nivå.
Tänker i detta ämne inte snacka en massa politik om hur vi ska rädda vår egen vita ras och sådant, utan mer sända en tanke i tacksamhet till Gud och hans tillsynes eviga tålamod med även en enkel naturlig människa som kanske mest svamlar och går på, utan någon större insikt om det allra högsta gudomliga som man som människa alltid i grunden ofta kanske förstår, eller till viss del nog har en känsla av, men ändå riskerar att glida ifrån om man inte förstår att fokusera på den som andligt visat vägen och ständigt på olika sätt nog visar vilken väg man andligt ska gå.
Kände här och nu bara för att spela en andlig låt som kristna morsan gillade och tror att kristne och även nationellt sinnade farsan väl kanske spelade in på kassettband åt henne för att hon skulle kunna lyssna på låten på ett enklare sätt än att tvingas trassla med grammofonskivor och sånt där som väl gällde i vår gårdag innan mp3:or och såna där elektroniska modernare prylar väl var påtänkta liksom. Hur som helst, Christina Gunnardo och den andliga låten - Följ med, länkas det nu till: Var dags sång - YouTube
Kämpa på vänner!