Bestigning av ett av Sveriges högsta berg

Läs hela artikeln på Nordfront: Bestigning av ett av Sveriges högsta berg

Martin Saxlind skriver om förra veckans vandring • Reportage med vackra och episka bilder från äventyret i Sarek.

1 gillning

Vilken fantastisk upplevelse ni måste haft.
Såna där turer är verkligen karaktärsbyggande :+1:

Riktigt bra artikel och fantastiska bilder!

1 gillning

Jag har också bestigit Sarektjåkko, för en massa år sen. Men vi hade betydligt större tur med vädret; en vecka efter midsommar och århundradets värmerekord, ljust och (för) varmt dygnet runt. Vi var tre grabbar i 19-årsåldern som gjorde en treveckors fotosafari. Vi släpade med oss mängder av utrustning så att vi kunde upprätta två läger, ett som vi bodde i på en bergsluttning och ett gömsle i dalen nedanför där vi låg med våra kameror och hoppades att vi skulle få se några riktigt präktiga Sarekälgtjurar, mat för tre veckor och mängder av fotoutrustning.

Vi fick också problem med att ta oss över en fors som på vår karta tolkades som en bäck. Att vada över den var fullständigt omöjligt, så vi slog läger för natten och funderade på hur vi skulle göra. Längre uppströms fanns snöbryggor som vattnet rann under. Vi överlade om vi skulle våga ta oss över den vägen. Om den brast medan man försökte krypa över och man ramlade ner i forsen, så var man rökt. Alternativet var att ta en enorm omväg för att komma till det ställe dit vi ville; en avlägsen del av Sarek långt borta från vandringsleder och turiststråk.

Tidigt nästa morgon ålade jag mig över med ett rep. Jag drog över vår utrustning med repet och sen kom mina två vänner krypande. Vi upprättade vårt basläger på en bergsluttning intill en liten bäck där vi kunde ta dricksvatten och tvätta oss. Det fantastiskt goda vattnet var en av de största behållningarna för mig med hela äventyret. Att bestiga Sarektjåkko ingick i programmet och det var en mäktig upplevelse när man väl var uppe på toppen och många steg blev det. Underlaget var som sprängsten och sulan lossnade på min ena sko som fick hjälpligt lagas med med ett snöre. Vi hade fina dagar och lyckades även fånga en Sarektjur (på bild).

Lite kuriosa: Senare samma sommar hittades ett kraschat tyskt stridsflygplan från andra världskriget i det område där vi hade spenderat 2,5 veckor. Kvarlevorna av besättningen fanns i och runt vraket och hade legat där i decennier oupptäckta. Det grämde mig att vi inte hade rört på oss och utforskat ett större område - kanske hade det då varit vi som kom först till olycksplatsen där ett tyskt plan i krigets slutskede försökte fly från Norge in i Sverige.

2 gillningar

Låter som ett trevligt äventyr! Vet du vad din packning vägde? Måste varit rätt tungt med mat för tre veckor?

1 gillning

“Dag 4 – Återvandringen inleds”

Skulle kunna vara beskrivningen av det som sker efter vårt maktövertagande. Nej, återvandringen skulle nog inledas redan dag 1. :slight_smile:

Riktigt härliga bilder och färger, den där nyponsoppa med glass-himlen och de lila bergen med tälten i förgrunden, det något brunkantade snömassivet som taget ur en fantastisk saga, Tyrfanan med Bifrost i bakgrunden, de disiga sluttningarna och en fyrbent vän på sista bilden.
Uppfriskande!

Det var ett trevligt äventyr, i alla fall så här många år efteråt när jag läser min dagbok och tittar på de hundratals bilder jag tog. Maten var det som vägde minst (mest frystorkat och knäckebröd) och som också orsakade att vi fick åka hem några dager tidigare än planerat; våra magar pallade inte med dieten. Resan var planerad in i minsta detalj och reglerna var huggna i sten. INGET fick ändras om inte alla tre var överens. Vi hade bestämt att vi skulle dela den gemensamma utrustningen solidariskt och vad man tog med som personlig utrustning var var och ens ansvar.

Vi anlände till Kvikkjokk 6 juli och påbörjade vandringen ut på Kungsleden framåt eftermiddan efter en rejäl lunch bestående av stekta ägg och falukorv. Vi hade bara gått nån km så blev vi osams om packningen. Det var så varmt att inte ens myggorna eller knotten orkade attackera oss, jag hade dåliga skor och hade inte sovit på två nätter; vi sträckkörde från Göteborg med första paus några mil före Jokkmokk och jag undrade vad i h-e jag hade gett mig in på.

Min ryggsäck vägde 26 kg, nästa ryggsäck vägde något mer och nästa ryggsäck ännu mer. Jag vill inte mata trollen med för många detaljer, men om du är intresserad kan vi höras på mejlen, då kan jag också skicka några väl valda bilder. Mvh A.

Tack för en mycket trevlig artikel som väcker minnen från flydda dagar på 1970- och 80-talen.

Det var tråkigt för er att det var så dålig sikt. Enligt min dagbok så stupade det på ena sidan av högsta toppen 600 meter ner till en glaciär, som var källan till den retsamma forsen vi stötte på första dagen. När jag läser dagboken inser jag att det inte var någon söndagspromenad att ta sig upp, trots att det rådde medelhavsklimat längre ner där vi hade vårt basläger, så jag förstår att ni fick kämpa hårt för att nå upp.

Vad gäller vår packning så hade jag faktiskt 29 kg eftersom vi hade köpt en 3-kilos rökt lufttorkad renskinka i en samebutik i närheten av Jokkmokk, som jag erbjöd mig att bära eftersom jag hade lättast packning. Vår sammanlagda packning uppgick till 98 kg, men så var det ju inte tänkt att vi skulle släpa omkring på den i närmare 3 veckor, utan upprätta ett läger där vi kunde bo under nämnda tidsperiod.

2 gillningar

Bestigning av höga berg är inte helt olikt kampen för att kämpa för rätten att som vit nordbo idag bara få inneha rätten att existera. De sluga infiltrerade har i allt snabbare takt visat att de gör allt vad de kan för att motarbeta och försöka radera det som är det ursvenska och nordiska som att exempelvis ha sin rätt att vara stolt för sina vita förfäder, kultur, historia och för sina egna traditioner. Naturen har för oss nordbor alltid varit en mycket viktig källa rent andligt för många här uppe i norden och det enkla och naturliga är något som vi äkta nordbor ofta uppskattar. Vandring i naturens skogar och på berg, kanske se havet någon gång och så, det är sådant som många invandrare har svårt att förstå sig på. Vi nordbor har våra rötter här och tillsammans kommer vi att försvara oss mot alla som vill oss illa. Naturens skönhet, lugnet och kanske djur som plötsligt dyker upp och kanske ser lite undrande ut är en stor del av det som lätt stärker den nordiska själen. Naturens under och skiftningar i denna är för många av oss som ett besök i en kyrka nog kan vara för andra, en slags andlighet och samklang som nog utomstående kanske har svårt att förstå liksom. Nationella är naturmedvetna och förstår sig ofta på det enkla och spartanska. Har faktiskt läst artikeln några gånger och uppskattar många av de fina bilderna, har även sett videon från vandringen i Sarek. Bra gjort, fina bilder, video och trevlig artikel. För den som missat videon följer en länk: Vandring i Sarek - PeerTube.se
Folkgemenskap!

1 gillning