Att börja dagen med självförebråelser!
Enligt legenden började Pythagoréerna dagen med självförebråelser! I skolan i Krotona på Sicilien. Varför gjorde de det? Jag ska försöka ge en förklaring! Vi vet att det finns något vi kallar Ande, vi vet också att det finns något som kallas Personlighet, samt något som kallas Materia! Personlighet är ett mellanting mellan Ande och Materia! Vår uppgift här på jorden kan vara flera. Men en är att ta det Andliga och befrukta Personlighet och Materien med det, så att de på något sätt blir ”förhöjda”.
Vikten av självförebråelser och ett starkt överjag, det starka samvetet, -är att inte ”försonas” med vår egen dålighet! När vi känner samvetets sting, när vi självförebrår oss, kliver Anden ned i Personligheten och Materien och så att säga, förhöjer dessa till en värld där etik och moral är mer påtagligt, där den etiska vägen (balansen mellan fel-rätt-fel) är mer knivskarp! Där orsak-verkan är mer tydlig och där insikten om Livslagarna blir mer klar. Till en mer Gudomlig nivå!
Det är det som är samvetets funktion. Och det är det som är så viktigt! Vi kan försök hålla oss där så länge vi kan.
Pga. av Materiens och omgivningens tryck kan vi dock slås ur, och falla ned till en nivå där dessa sanningar inte är så klara.
Det är därför ånger (repentence), är så viktigt! När vi har ”förstått det”, vad vi gjorde för fel! Återstår resolutionen att inte göra om det. Samt att sedan gottgöra det onda vi gjort!
På den stora frågan, -Duger jag som människa? Är svaret -Ja, du duger för att du försöker att bli bättre!
Målet är att bli Gudar! Uppnå Femte naturriket! Bli Essential-jag. Ödesslagen säger att det är så som skall ske. Oavsett hur lång tid det tar!
Det går att läsa mer om Pytagoras lära av den svenske filosofen Henry T. Laurency här: Esoterik
Stor kram!